Beurbing

Beurbing – sporten med anor

Beurbing är inte bara en sport utan en livsstil. En västvärldens Tai Chi. Sportens egentliga ursprung är höljt i historiens dunkel. Det enda som är klart är att beurbing, från start, huvudsakligen utövats av kvinnor.

• 200-talet före Kristus

Det sägs att beurbing har sitt ursprung i norra Grekland. Prästinnor använde repeterande rörelser i gryningsljuset för att komma närmare det gudomliga.[1]

På så sätt kan det sägas att beurbing är en barbarisk sport. Den härstammar ur prekristna riter.

• 1100-talet

Ursprunget är paradoxalt med tanke på det som komma skulle. Under oklara former tycks sporten ha ”adopterats” av nunnor tillhörandes sekatörordern i Bretagne.[2]

Nunnorna ska ha velat uppnå ett ursprungligt jungfrustadium.

Vid varje månadsrening utfördes därför speciella, repeterande rörelser, som kan definieras som mystiska.

Flera källor säger att det var redan här som några av sportens kända paraduttryck Fleur de maile. Attaque och Obéfleuyr, etablerades.[3]

• Medeltiden

Under århundraden framåt spreds sporten från kloster till kloster. Snart hade flera nunneordrar tagit upp de mystiska rörelserna i sin verksamhet. Ett flertal kvinnor ska ha uppnått tillfälliga stunder av gudomlig harmoni. Den kända Caroline av Gallien sägs ha blött renande könsstigmata i en månad 1326.[4] Sekatörorden har i sekler försökt att få henne helgonförklarad, hittills utan att lyckas.

• 1600-talet

Under 1600-talet och framåt blir beurbingens vidare framgångar väl beskrivna.[5] Från att ha varit en strikt religiös rit genomgick beurbingen nu en förvandling till en aristokratisk sport där adelns kvinnor fördrev tiden med rörelse och gudomlig närvaro. Marja Antannitti i Karelen var en flitig spelare och ska vara den första kvinnan som på riktigt uppnådde den äkta extasen.[6]

• 1900-talet

Efter hand föll dock beurbingen i glömska i takt med industrialiseringen och dess behov av regelbunden arbetskraft, men under båda världskrigen fick sporten ett uppsving. När männen blev soldater, blev hemmafruarna beurbingproffs. På så sätt förvandlades beurbingen till en kvinnlig folksport. Men det skulle ändras.

• Idag

1949 fick män officiellt bli spelare av beurbing. Men lyckan för männen blev kortvarig. 1951 fördömde katolska kyrkan sporten. I de flesta länder förbjöds beurbing på 1960-talet efter att WHO rapporterat om flera fall av icke övergående extas.[7] I Bayern är påkommet utövande belagt med dödsstraff. Endast i en del sydostasiatiska länder är det idag tillåtet att fritt utöva beurbing. I Sverige får man under vissa omständigheter utöva sporten. Till exempel måste alltid minst en seniorspelare samt en domare närvara. Alla matcher ska dokumenteras och kontrolleras av behöriga myndigheter.

Den yttersta eliten består enbart av kvinnor runt 40 år. Inga experter har ännu lyckats förklara varför.

Med tiden har varianter av beurbing utvecklats. Det finns till exempel utövare som spelar grekiskt med kör. En arabisk beurbingvariant, beurbanban, inkluderar bulgur i sitt rörelseschema.

[1] Mikis Faoukados-Theodorakis, Den erotiska guden, London, Gulo Books, 1993.

[2] Betty Joan Porsko, Seklernas kamp, New York: Bogey Books, 1924.

[3] Lido Hagman, Tecknens hegemoni, London: Slatherin, 1988.

[4] Karl Linin, Caroline –den glömda legenden, Paris, Lumberjack Press, 1991.

[5] Se samtliga nummer av Cumulus Press, 1978 för vidare information.

[6] Börje Anskar, Marjas uppgång och fall, Stockholm, Bryggvärlden, 1999.

[7] Ecstasy is not okay, WHO, 1964.