Absolut bästa filmen jag har sett under festivalen i år (missade Innocence som vann men som inte är den film som visas som vinnarfilm?!) är Se mig av Agnès Jaoui. Så jäkla nyanserat och insiktsfullt. Kanske inte riktigt i klass med I andras ögon men i alla fall… Vill kramas med Agnès Jaoui och Jean-Pierre Bacri. Missa inte Agnès Jaoui-serien som går på Cinemateket under december!! Tvåa på min lista är In the Company of Women, dokumentär om kvinnor i amerikansk independentfilm. Filmer som tas upp i denna går också som serie på Cinemateket i december. Andra rätt bra filmer var Garden State, The Machinist, The Woodsman och The Anchorman (även om den lite traditionellt grabbig med töntiga killar och snygg tjej), Old Boy och Melinda & Melinda. Festivalen verkar ha funkat ganska bra. Jag var bara med om en större miss när vi som satt i biosalongen och hade sett den första kvarten på Melinda & Melinda fick vara med om att filmen då stängdes av, mer publik släpptes in och filmen startades om från början. Det största problemet filmfestivalen har är annars att deras maskinister inte är tillräckligt skickliga på att visa film. I år var det bättre än på länge men ändå vissa fula hopp i rullbytningarna.

Sara Granath säger i SvD idag att man inte får missa Jag är min egen fru på Stadsteatern. Man kan alltid lita på Sara Granath! Själv är jag fortfarande lite knäsvag efter det att Björn Kjellman pratade med Projekt Kameleontkyss i Stadsteaterns personalmatsal förra helgen.

Projekt Kameleontkyss 3: Skådespeleri [2005] (Idlaflickorna av Kristina Lugn) har haft kollationering. Det kommer bli dödsbra! Vi spelar i februari. Var är ännu oklart.

HJÄLP! Kejsarens nya kläder? Eller är jag helt borta i huvudet? Som tur är fick Pfant lite samma känsla som jag av Palindromes, den första Solondz-film han såg. Kan någon som är godhjärtad och ändå gillar Solondz (jag vet att ni finns) förklara för mig? Nu har jag visserligen bara sett två av hans filmer, Happiness och Palindromes men ändå… Jag mådde illa efter att jag hade sett Happiness och det var inte på ett bra sätt. Det kändes som om TSs film gick ut på att peka finger och säga att jag var fånig och värdelös. Tror att jag blev en lite sämre människa av att ha sett den filmen. Måste inte all konst på något sätt vara utopisk? Med Palindromes kändes det inte som om Toddd var ute efter mig men jag blev rätt illa berörd av hans cynism och det förakt med vilket han skildrade alla karaktärer, även de som verkligen gjorde sitt bästa.

Läste Stockholm City i fredags. Får nog börja göra det regelbundet. Upptäckte att jag hade missat en massa saker till exempel att Riviera har lagts ned, att Kristina Lugn har fått nog och tänker lämna Teater Brunnsgatan Fyra, att Elins kompis Linda går från att vara konstnärlig ledare för Parkteatern till att bli politiskt sakkunnig hos Leif Pagrotsky…

Jag har börjat glömma att stänga av plattorna på spisen. Ofta har jag en kastrull på också. Får ni höra talas om något bostadshus vid Essingetorget som brunnit ned så kan ni gissa vad som hänt.
Börjar haja att Elin Sigvardsson är bra. Song for Anna är lagom vintrigt bombastisk. Påminner för mig på något sätt om Absolutely Barking Stars (självklart är hon iofs inte riktigt i närheten av MM). Mats å David, nästa gång ni kommer till Sthlm för att gå på Elin-konsert så hänkar jag, ok? Here I am. I need you shoulder, sister, I need your hand, to help me stand. 'Cause there's a hurricane wherever I land.

Tråk-Daniel vann och apropå dokusåpor så kunde jag inte låta bli att kolla in Straight eller Gay på femman. Det är som bachelorette ungefär fast en del av killarna som tjejen har att välja bland är homosexuella. Om hon på slutet väljer en heterokille så får de två dela på en miljon dollar om hon däremot väljer en homodito så får killen en hel miljon själv. Skitfånigt men lite kul. På fox.com kan man kolla in vilka som är straight och vilka som är gay och vad som händer i avsnitten. Jag vet förstås… Förresten, när jag just sett surprisefilm2, Ta mina ögon en rätt bra och angelägen spansk film om en kvinna som blir misshandlad av sin man, så passerade jag ett gäng idolmänniskor utanför Kharma. Kom på att jag inte riktig vetat var Kharma ligger förrän nu. För er som inte heller vet så kan jag berätta att det ligger nästan mitt emellan biografen Park och 1:ans busshållplats.

Mer idol: Jag förstår inte varför så många av finalisterna hela tiden såg ut som de gjorde något svårt när de sjöng. Vet de inte att människor som är duktiga konstutövare gör tvärt om?

Åker till Marocko imorgon. Ska till Marrakesh och Agadir. Är det någon som har något bra sista minuten-tips att ge inför det så kan jag meddela att det tacksamt tas emot.