Dans. Film. Eeh... Film dans. Dansfilm... Vi utforskar... saker...
Jepp, jag har varit på premiär idag. Såg en jättefin, så klart, liten föreställning av Kristina Lugn med Lennart Jähkel. Gråt inte mer, Cecilia. Och inte du heller, Ursula. är den tjusiga titeln. Roligt, fint, vemodigt. Ingen direkt vändpunkt eller utveckling i storyn snarare mer ett foto, något statiskt. Countrymusikal av Kristina Lugn... a ni hajar... Hur juste som helst. Å Sören Brunes är jäkligt duktig. Annat kan man inte säga. Brunnsgatan är ju en så fin lokal också.
Nåväl, efter pjäsen hänger vi kvar ett tag. Vi är ju trots allt inbjudna (eller, alltså, Frida är det. Jag bara hänger på.) The usual suspects är där. Frida och jag pratar en del om att vi borde vara bättre på att nätverka och Frida är duktig pratar runt lite. Av en händelse sitter en man vid namn Staffan G som skrivit en pjäs som heter La strada del amore som vi en gång spelat plötsligt vid vårt bord och pratar med några människor. Sååå när de andra går och hämtar mat eller vin eller något hör jag F presentera oss för S. Vi har ju träffats. Han gjorde speakerröst till vår uppsättning å var å kollade på oss å så. S konverserar oss artigt och minns vad vår teatergrupp hette och berättar att han pratat om La strada med Johan en hel del när Johan varit påklädare (i det läget borde jag förstås ha berättat att Johan regisserar mig i Idlaflickorna, men det var liksom omöjligt, istället nickar jag och ler). Staffan frågar oss vad vi gör nu för tiden. Frida berättar vad hon gör. Jag tittar intensivt mot en punkt i fjärran och låtsas att jag inte finns tills jag inte längre kan ignorera att S mer eller mindre stirrar på mig och frågar vad jag gör. "Jag, jaaaaa..." säger jag lite generat. S byter taktik; "Men du var på scenen i La strada?" Jag säger ja och han frågar Frida om hon var det. Nej, hon var ju regissör berättar hon. "Hon regiade. Hon regiade." Jag kläcker ur mig en kort men fullständig mening och upprepar den. Staffan frågar om teatergruppen fortfarande finns. Jag tittar intensivt mot en punkt i fjärran så Frida berättar att hon visserligen inte längre är med i gruppen men att den finns fast inte som teatergrupp utan som något annat. Hon berättar att vi gör dans? S tycker att det verkar spännande. Jag måste utveckla så att S förstår exakt. Ungefär så här låter det tror jag: "Vi gör dans ehh. Dans. Dans. Dans. Ehh men film film. Dans. Film. Eeh... Film dans. Dansfilm... Vi utforskar... saker..." Jag säger inte så mycket mer efter det. Inte till Staffan G.