Lite banalt
Såg Jonas Karlssons pjäs Nattpromenad på Stadsteatern idag (eller igår). Det visade sig vara en, gäsp, lagom banal å naturalistisk historia, sån där som många gillar. Den handlade väl iofs inte så mycket om mig och även jag är ju på flera sätt banal och om någon skrev en pjäs som var lite banal och som jag kunde identifiera mig i och med så kanske jag skulle gilla den. När jag såg pjäsen tänkte jag länge att det var intressant att den ena karaktären var så mycket mer välskriven än den andra tills jag insåg att det helt enkelt berodde på att den ena skådespelerskan spelade mycket bättre än den andre. Den andre skådespelaren lyckades liksom inte göra sin rollfigur annat än platt. Å, the power of the art of acting.

Lars å Leif tycker väl inte riktigt som jag här heller då ra, men vi är nog ganska överens om Röset (fast, alltså, jag har sett bättre).