snart premiär...
kom nyss hem från från första repet på plats på teatern. det blir en jättefin scen! känns lite konstigt... vi har liksom hållit på med det här konstprojektet som utmynnar i pjäsen Idlaflickorna nästan hur länge som helst, känns det som. å så är det länge sedan jag stod på scen och spelade pjäs. man blir som liksom lite osäker på vad man kan. teater är ju läskigt också eftersom man måste ha en publik som är där. nästan alla andra konstformer (förutom typ dans och sånt också) kan man ju liksom utföra och så kan de upplevas senare eller när det passar osv. det kan till och med vara så att man själv gör ett konstverk av något slag och sedan är det man själv som är åskådaren el dyl. teater kräver ju liksom en utomstående som kan se. mm. å så är det läskigt det där med att man inte vet om det ska komma någon och titta eller inte (ååå om du tänkt komma och kolla så boka gärna så man vet om du kommer. det är inget måste att komma om man inte tycker om teater tex.) spännande också det här med sista föreställningsfenomenet. det spelar liksom ingen roll när sista föreställningen är eller hur långt i förväg man berättar om en pjäs det är ändå sista föreställningens biljetter som går åt först. andra föreställningen går ofta sämst publikmässigt. yeahyeah see ya.