söndag, juni 5

Frååååågorna
Eftersom vissa tycker att jag borde svara på de här bokfrågorna (har cirkulerat som ett slags kedjebrev bland bloggare i ett par veckor) så gör jag väl det då ra. Eftersom jag måste typ. Guuvd liksom. Jag gör väl det då ra...

1. Hur många böcker äger du?

Jag vet inte. Jag känner många som har fler böcker än vad jag har men jag har tillräckligt många för att stupa vid bokstaven C när jag började typ katalogisera dem. Har kört med dubbla rader de senaste åren vilket iofs inte säger någonting om man inte vet hur stor min bokhylla är. Jag tror inte att jag tänker räkna böckerna. Nope, det tänker jag inte.

2. Senast köpta bok?
Senaste boken jag köpte var Predikanten av Camilla Läckberg. Det är hennes andra bok. Hon skriver deckare som utspelar sig i det underbara Fjällbacka. Hon är rätt bra och det är kul när man känner igen sig i miljöerna. Jättebra som sommardeckare! Vore kul om de filmatiserade dem. Lite trist är det att hon ganska så ofta ondgör sig över sommargäster från Stockholm (sådana som jag) som invarderar och, verkar det som, förstör hennes ort; köper de attraktivaste bostäderna o dyl. (De flesta sommargästerna borde väl dessutom vara från västrare delar av Sverige, eller har jag fel?) Det blir lite knasigt när hennes huvudperson dessutom varit del i samma sak fast från andra hållet, dvs flyttat till Sthlm och skaffat en juste lägenhet i en attraktiv del av min stad. Nu låter jag lite tjurig, jag vet, men som stockholmare blir jag lite less på att det så ofta klankas urskillningslöst på hur vi beter oss, hur vi låter, hur vi ser ut, hur dumma i huvudet vi är osv.

EDIT: Jag visste att jag tjurade i onödan. Läste Predikanten igår och Läckbergs två huvudpersoner ondgör sig inte bara över stockholmare utan över i princip alla människor som inte är precis så som de själva är. Jag förstår inte riktigt varför hon låter dem göra det. Det finns säkert något speciellt skäl.

3. Senast lästa bok?
Just nu läser jag Paul Austers Illusionernas bok. Jag gillar Paul Auster. Den bok jag senast läst i helhet är Orissa, en diktsvit/samling av Ola Julén. Ola och jag har pluggat nån termin av något ämne ihop. Antagligen var det en termin litteraturvetenskap. Han är en jäkligt trevlig människa och han skriver väldigt bra.

4. Fem böcker som betyder mycket för mig (dvs böcker jag läst minst tre gånger)?
Det finns böcker som betyder mycket för mig som jag inte har läst minst tre gånger. Jag läser inte så ofta böcker så många gånger. T ex tror jag inte att jag har läst Oblomov mer än två gånger. Det finns också böcker som jag har läst minst tre gånger som inte hamnar på en fem-i-topp-lista över böcker som betytt mycket för mig. Odysseus tror jag t ex inte skulle ta sig in på topp-tio trots att jag verkligen gillar den formmässigt. Sen så finns det en författare, Kurt Vonnegut, vars böcker kanske är de som tillsammans betyder allra mest för mig. Ingen av hans böcker kan nog för sig själv få vara med på en sån här lista. Här är fem böcker som betyder mycket för mig OCH som jag läst minst tre gånger (mest ungdomsförälskelser blev det):

Dolken från Tunis: Jag älskade pusseldeckare när jag var liten och speciellt gillade jag Agatha Christie. Jag höll föredrag om henne i skolan minst en gång. Dolken från Tunis är lite special. Alla som har läst den vet på vilket sätt. Det var med Dolken från Tunis som jag började förstå lite om vad man kan göra som författare. Jag har ännu inte kommit mig för att läsa Who killed Roger Ackroyd? men jag ska.

Idioten: Detta är antagligen den bok som betytt allra mest för mig. Det var genom denna som jag kom in på den ryska 1800-talslitteraturen. Som tonåring läste jag gärna tegelstenar och klämde den ena Dostojevskijn efter den andra. Det skulle jag inte göra idag. Idag blir jag mer irriterad på böcker med för många ord. Jag hade t ex väldigt svårt att ta mig igenom en Saramago. Furst Myskin är den karaktär i litteraturhistorien som jag allra mest har identifierat mig med, olika mycket olika tider. Jag är Jesus ;)

Lisa för själen: En lagom kort bok för en vuxen Karin. Jag fick den i present när jag fyllde 21 tror jag. Läste den på ett par timmar (den är ju inte så lång) och när jag var klar började jag direkt om från början igen. Det är en fantastisk, tyckte jag då i alla fall, bok om en ung kvinna som på ett otroligt effektivt vis inför andra och inför sig själv och inför läsaren framställer sig som en helt hård och cynisk person. Det dröjde ända till slutet av boken innan jag förstod hur hon ljög och varför. Jag tycker att det är en viktig bok. 1995 fascinerades jag väldigt av att Lokko, som jag inte alls gillade, tyckte så mycket om Lisa för själen.

Anna Karenina: Världens bästa bok. Storvulet, dramatiskt, vackert och omöjligt.

Barn 312: Det här är den bok jag läst allra flest gånger. Det känns som om jag läst den hundra miljarder gånger. Det är en härligt romantisk ungdomsroman om kärlek och kärlek och kärlek. Men den är inte fånig. Minst en av de tuffa rödhåringarna gillar den också. Extra spännande i Barn 312 är att den ett par gånger på ett påtagligt vis byter berättarperspektiv. Jag minns att jag tyckte att det var väldigt knasigt och intressant när jag var liten.

5. Länka till fem personer som du vill ska svara på samma frågor
Jag tycker att Issambre ska svara på de här frågorna för hon är så himlarns intellektlell!

1 kommentar:

Karin sa...

Det jobbiga med Samarago är väl inte så mycket att böckerna innehåller så många ord men att varje enskild sida gör det, han har inga indrag, nästan ingen kapitelindelning etc, det är oerhört kompakt. Fast jag gillar honom skarpt ändå, trög i början men värd besväret.
Karin P | 06.05.05 - 9:54 pm


jag har läst typ tre, fyra böcker av saramago (jag gjorde en liten raid en gång) och den enda som jag egentligen gillade var blindheten. (var det inte nån känd svensk författare som gjorde värsta ripoffen på den förresten?) dom övriga var rätt trista historier och så störde man sej på dom helt bisarra dialogerna där man aldrig fattade vem som sa vad och till slut sket man i det och ville bara typ dänga boken i huvet på gamle josé.

jag tror att antingen gillar man honom för hans stil eller så hatar man honom för hans stil. innehållet i hans böcker är rätt menlöst. eller? är jag bara ointlektlell som inte fattar?
daniel | Homepage | 06.07.05 - 9:10 am


just det. jag var ju också värsta agatha christie-fanet när jag var liten. speciellt dolken från tunis. skulle bara tillägga det i all anspråkslöshet. först gillade jag dom med miss marple bäst. men sen lärde jag mej förstå poirots charm.
daniel | Homepage | 06.07.05 - 9:12 am


Jag funtar på att testa ytterligare en Saramago innan jag bestämmer mig för om jag gillar honom eller inte. Jag trodde att du, Daniel, var värsta fanet ju.
Karin | Homepage | 06.07.05 - 12:13 pm


Jag har bestämt för mig att det är just handlingen jag gillar hos Saramago. Fast viist hänger det ihop med språket också. Som den om Lissabons belägring, en översättare skriver ett INTE och helt plötsligt blev Lissabon inte belägrat. Och så Alla namnen om farbron som jobbar på arkivet för födslar och dödslar och brir helt besatt av en person på ett katalogkort. (Fast det måste man kanske vara bibliotekarie/arkivarie för att riktigt gå loss på.)

Jag gillade för övrigt också Agatha Christie som ung. Slukade väl de flesta under ett par år.
Karin P | 06.07.05 - 4:37 pm


Det var väldigt vad svårt det var att stava märker jag. Men ni fattar väl ändå vad jag menar hoppas jag...
Karin P | 06.07.05 - 4:41 pm


GRATTIS PÅ FÖLSEDAGEN!

och just det. den om lissabons belägring glömde jag. haha. ja, den var ju rolig iofs. baltasar och blimunda var inte så värst bra. blindheten var väldigt bra. karin, vilka saramagosar har du läst hittills?
daniel | Homepage | 06.08.05 - 8:24 am


jag har bara läst belägringen
Karin | Homepage | 06.08.05 - 9:46 am


okej. läs blindheten då också. skippa baltasar och blimunda.

finns det fler bra saramagosar?
daniel | Homepage | 06.09.05 - 8:54 am


Alla namnen är bäst tycker jag, fast jag har ju inte läst alla. Evangeliet enligt Jesus Kristus har inte lämnat något bestående spår, så den kan väl inte har varit särskilt bra.
Karin P | 06.09.05 - 9:09 am


Nu har min hjärna malt lite till så jag har kommit på att jag läst även Blindheten, Året då Ricardo Reis dog samt (tror jag) Dubbelgångaren. Och Baltasar och Blimunda förstås, det var den första jag läste. Jag är ett fan helt enkelt. Fast ett med dåligt minne. Man får ha tålamod med det kompakta och komma in i tempot så blir man fast. I alla fall jag.
Karin P | 06.09.05 - 9:10 pm


Jag ska testa dubbelgångaren tror jag för den berättade min syster om och den verkar spännande.
Karin | Homepage | 06.09.05 - 11:20 pm