How could I have doubted

Förra lördagen fick jag utan större förvarning några timmars oväntad och oplanerad ledighet. Jag ägnade dessa (timmar)/denna (ledighet) åt att påbörja en garderobsstädning, damma elementen, dammsuga samt dricka en kopp kaffe på balkongen. Under en av aktiviteterna slog jag på måfå upp en sida i Leonard Cohens Book of Longing. Eftersom lyckan tydligen tillfälligt beslutat att stå mig bi landade jag i den vackraste:

I stopped looking for you
I stopped waiting for you
I stopped dying for you
and I started dying for myself

I aged rapidly
I became fat in the face
and soft in the gut
and I forgot that I ever loved you

I was old
I had no focus, no mission
I wandered around eating and buying
bigger and bigger clothes
and I forgot why I hated
every long moment that was mine to fill

Why did you come back to me tonight

I can’t even get off this chair
Tears run down my cheeks
I am in love again
I can live like this

(Får man citera hela dikter så där?)
Såå, chopsa iväg med er och köp allt av Leonard Cohen ni kan komma över!