Att komma ut

Jag har äntligen fått ändan ur vagnen och lämnat svenska kyrkan. Kändes lite oärligt att fortsätta vara medlem när jag faktiskt är ateist. Jag kan bara arbeta mot deadline så därför är mitt utträdelsedatum den 29:e oktober (man måste skicka in ansökan om utträde senast 1:a november, dvs imorgon, om man inte vill betala skatt å så under nästa år). Om man vill begära utträde så kan man ringa till sin församling och be dem skicka en blankett som man sedan skickar in till dem underskriven. Det tar ju lite tid så man hinner inte få iväg den innan 1:a nov och dessutom kan det hända att de försöker övertala en lite om att det kanske är bra att vara kvar. Man kan gå till sin församling och ta det face to face om man vill. Det finns info om hur man går tillväga på svenska kyrkans hemsida. Jag hittade en bra blankett på Humanisternas hemsida. Den var bara att skriva ut, fylla i och skicka iväg. Hur smidigt som helst. Humanisterna är en organisation som jag tyckte verkade lite kool när jag var typ 19. Nu tycker jag att det känns om om det är en jobbig och småfundamentalistisk organisation som man bör undvika. Fast blanketten kan man som sagt använda...

Teatermåndag

Har just haft teatermöte hemma hos mig. Vi läste Stjärnornas fiende av Wyndham Lewis. Ojoj vilken kavalkad av ord... Jag har försökt läsa den själv tidigare för att se om man kan göra något av den. Har fantiserat om att göra något liknande Picassos Åtrån fångad i svansen igen. Eftersom jag har väldigt svårt att läsa pjäser för mig själv så har jag inte fått helt klart för mig förrän nu att det nog är omöjligt att få till en bra föreställning av det här vorticistiska verket, den fantastiska inledningen till trots. Kanske kan man göra en dans...

Katt på hett plåttak som jag såg i fredags var ingen höjdare. Lars Ring var förstås mer eller mindre lyrisk. Han gillar ju sån där amerikansk tråkteater som spelas på sedvanligt storasceniskt "spela orden"-sätt. Ingegärd Waaranperä gillade den också. Utmanande var det inte. Man kände inte att tolkningen gjorts i nutid. Man kände inte tolkningen så mycket överhuvud taget. Kompetent var det så klart. Musikinslagen var väldigt fina. Jag önskade lite att pjäsen skulle bli till en konsert. Eva Röse hade högre (bättre) tempo än de andra. Jag blir lika förvirrad varje gång jag kommer på att Marika Lindström var en av mina idoler när jag var ganska mycket yngre än vad jag är nu, alltså när hon var Karin Fors i Varuhuset. Stefans recension kommer att gå att läsa i Kom Ut förr eller senare.

Fantastiskt skönt att jag ska åka till Teneriffa om en vecka. Topp-ett på Karins impulsivitetslista någonsin tror jag.

Billy for president
Upptäckte först nu att Billy Crystal ska vara värd för Oscarsgalan igen. Hurra! Vakan kommer att bli mycket mer uthärdlig den här gången.

Premiärlejon
Det blev ingen premiär och premiärfest för Beroende på Galeasen för mig i tisdags men imorgon får jag istället gå och se premiären på Katt på hett plåttak på Stadsteatern. Lovar att rapportera (oj vad glada alla blev). Annat premiärigt: imorgon är det nypremiär på Lulus lovsång också på Galeasen. Sara Lind har visst en egen hemsida fresten.

Nya Blanka-datum
Blanka spelar på Combustion på Lilla Mondo vid Medborgarplatsen den 10:e och på Sticky Fingers, Kaserntorget 7, i Göteborg den 16:e oktober.

Gycklare
Det var ett tag sedan jag var inne och kollade på Jauvets hemsida. Noterade idag att det finns en del ny info om tex att de så klart teatersportar på Engelen även i år och att det snart är dags för ett födelsedagskalas. Äntligen har de också börjat uppdatera fotoalbumet. Hittade mig själv på två förnedrande bilder, en under Jauvets vänner och en under Jauvets 6-årsfest. Jag är bra på fulminer tror jag.

Shyssst underhållning
Var och såg Nattfjärilen på Backstage igår. Pjäs som absolut är värd att ses. Bra underhållning. Bra och roligt skådespeleri. Är man "ungdom under 31 år" så kostar det som en biobiljett. Ibland känns det som om Sofia Fredén, på samma sätt som Lars Trier, använder lite för mycket symbolik för att få pjäserna att verka djupare än de är. Dessutom håller jag nog med Tove Ellefsen Lysander om att pjäsen efter vändpunkten plattas ut i stället för att ge något mer. Dialogen är dock väldigt rolig och bra och bitar av den bildar små konstverk i sig själva. Dialogen i Nattfjärilen är nog det Fredén skrivit som jag tyckt mest om sedan hon totalsågade A low down dirty shame i en filmrecension i Expressen för snart tio år sedan. Manuset finns att läsa på Stadsteaterns hemsida. Läs också Sara Granaths recension i SvD. Läs förresten alltid Sara Granaths recensioner. Hon är bäst.